Snacka om att det är en riktig djungel med alla försäkringar hit och dit. I kväll var det en man från ett oberoende företag som kom och skulle hjälpa oss välja en bra försäkring åt Lilleman. Det var ju inte lätt. Han lade fram ett papper på bordet med en massa siffror på, och jag som inte fattar siffror. Inte lätt att hänga med överhuvudtaget kan jag säga. Det var fyra olika bolag och deras olika utbetalninga i månader, år och engångs summor. Jag begrep inte någotning!!!! Vi kunde naturligtvis inte bestämma något eftersom jag måste be min kära sambo förklara allt en gång till, så vi tecknade inget avtal. Usch jag blir helt svettig när man måste tänka på sånt, inte min grej.Vad som däremot är min grej är fika och prata. I dag har jag och Veronica varit på promenad med våra små sötisar. Självklart började det regna så fort vi klev utanför dörren. Hur kul är det. Vi pratade och diskuterade fram och tillbaka tillslut hamnade vi i Gränbycentrum. Där blev det kaffe och muffins. Det behövdes verkligen efter den regninga promenaden.Det är alltid trvligt att kombinera promenad med sällskap och fika, särskilt när det bara öser ner från himlen. Nu hoppas jag på snö, eller åt minstone bättre väder.

Är det verkligen någon som kollar på Prison Break? Jo, jag vet faktiskt några. Jag kan inte me serien, alldeles för mycket spänning för min del. I går till exempel kollade jag en lite snutt. Det var så spännande så jag trodde inte jag skulle kunna sitta kvar i soffan. De har ju rymmt nu, allihopa och de två bröderna klantar sig hela tiden och har poliserna i hälsarna för det mesta. Nej den serien är lite väl mycket drama i för min del. Tacka vet jag Äntligen hemma, de är en serie utan drama och spänning.Jag måste få vara lite arg åxå... min sambo lämnade sin cykel, som han handlade förra hösten, kvar på jobbet i lördags och i går var den stulen. Jag blir så arg, varför kan folk inte låta andras grejer vara. En cykel är ändå någotning som man använder ganska ofta, bor man dessutom i Uppsala så änvänds den väl ännu mer flitigt. Jag blir tokig. Nu måste han låna min cykel och efter varje gång han använt min lilla Pärla så är uppstår alltid nya konstiga ljud. Jag fick Pärlan när jag fyllde 10 år (vilket är ungefär 18 år sedan) och cykeln var begagnad redan då. Känns lagom kul, har aldrig fått en ny cykel. Kanske blir det annorlunda nu när Lilleman finns. Konstigt är, Pärlan har aldrig blivit stulen, förstörd eller släng i ån, men en gång när jag kom ut på morogonen var det några ungar som punkat den. Måste bero på den fina platina som Pärlan innehar. Såndär vacker rostig variant som endast cyklar mend några år på nacken kan få.