Är det bara jag som tycker att tiden går så himla fort? Vi är, om ett par timmar, redan inne i december. What? Jag fattar ingenting. Det känns som att sommaren och hösten passerat i ilfart. Min son har redan blivit fem månader och snart en vecka, inte klokt. Jag tycker på ett sätt att han alltid funnits här samtidigt som förlossningen (den kommer jag aldrig glömma) känns som igår. Jag hänger helt enkelt inte med. Adventskalendern drar väl igång i morgon bitti i sedvanlig tid 07.15 Nä, jag är allmänt förvirrad.När man pluggade var det en hel del massa grejer jämt som alltid hängdes upp i tid. Hemtenta skulle lämnas in ett visst datum, salskrivning eller PMinlämning vid något annat tillfälle. När man är mammaledig flyter dagarna, veckorna och månaderna i hop på ett underligt och smått förvirrande sätt. Jag älskar att julen knackar på dörren eftersom jag anser att det är bästa tiden på året, men vart i hela friden har tiden tagit vägen?

Jaha, då är det inte länge kvar till advent. Jag kan inte hjälpa det men jag älskar den här tiden på året. Idag har jag och min sambo fixat massor inför helgen i hemmet. Det är adventsljusstakar ialla fönster, mossan är inhandlad och på plats och juldukarna (vet att det är lite i tidigaste laget) är framme och ligger fint nystrykta på alla bord. Upptäckte att julgardinerna fortfarande låg otvättade i tvättkorgen sedan förra året, pinsamt... Självklart åkte de i rask takt ner i maskinen och hänger nu på tork. Förhoppningsvis kommer de upp i morgon.Min sambo tog en promenad med lillen så att jag kunde dammsuga och moppa alla golv. Den lilla killen är livrädd för dammsugaren så det blir inte så städat när det bara är han och jag hemma om dagarna.Jag älskar att vara hemma när det är så juligt och mysigt i mitt hem.

Idag har vi, jag och min lilla familj, varit på stan hela dagen och letat efter julklappar. Det är inte klokt vad det finns mycket leksaker till barn i alla åldrar och mycket annat som ingen egentligen behöver för att leva ett lyckligt liv men som tydligen folk ändå köper. Hittade ett par bra grejer till våra kära familjemedlemmar som vi är nöjda med. Svårast hittills är nog svärföräldrarna, vad ska vi hitta på och kommer det vara en bra grej eller en dålig? Ett bra tips från mig är att gå och handla en vanlig vardag. Jag blir tokig av blotta tanken på att sressa runt på stan en lördag när alla andra är ute. Varför gör alla männsikor alltid sina inköp på helgen? Svårt att begripa när man varit student (och alltid haft någon ledig tid i veckan) i fem år och därefter mammaledig. Jag älskar att gå i lugn och ro och leta rätt på saker som antingen jag vill ha elelr som jag vill ge bort. Det roigaste av allt är väl ändå att slå in och fixa fina små knorrer med snöret på paketen. I just love christmas.

I lördags hade min granne under mig världens brakfest. Musiken dunkade fram till 01.15 och jag kunde inte sova. Festen fick ett abrupt slut när jag dunkade skurmoppen i golvet. Alla verkade gå hem och festens huvudpreson stupade i säng. Idag träffade jag henn. Trodde hon skulle vara skitsur på mig men det var hon inte, skönt. Istället undrade hon varför jag ine hade dunkat med moppen tidigare.....? Konstigt. Vaddå ville hon att festen skulle sluta och alla vänner skulle gå hem? Hon trodde jag var skitförbannad på henne och jag rodde hon var det på mig. Skönt att allt är utrett nu ialla fall.No hard fellings.

I morse var det dags igen att lägga om armen. Nu anser min sköterska att såret är så fint att det nog kommer vara läkt inom ett par veckor. Känns verkligen ljuvligt. Fick ny tid för omläggning på onsdag. Problemet nu är att det kliar så att jag håller på att bli tokig. Tur är att jag fått "stötdämpare" på armen så att jag kan klia lite på utan att komma åt såret.Väntar på att telefonen ska ringa, därefter promenat, måste lämna tillbaka filmen vi såg igår. Den som var helt värdelös!

Är det någon som sett filmen The break up med Jennifer Aniston? Sambon och jag har precis sett den, hyrde den i kväll eftersom det ändå bara va Bingolotto på TV. Hade hört massa bra om den, har läst att det skulle vara årets bästa film etc. Vad tänker egentligen kritikerna på? Snacka om besvikelse. Jag hatar att vara besviken efter att jag sett en film. Trodde den skulle vara rolig och pinsam men med det perfekta slutet. Men nej så belv det inte. Jag blir såååååååååååå himla besviken.Har inte sett röken av grannen som partajade till småtimmarna idag, hade kanske förväntat mig en lite kommentar om mopp dunkandet i golvet, icke sa nicke! Konstigt!Tog en promenad i stormen, ja det stormar som aldrig förr i Uppsala idag, och därefter gick jag till Pernilla som hade 32 års kalas i eftermiddags. Det var väldigt trevligt. Gott fika bröd hade bakats och någon super god blåbärsvariant, minns inte vad den hette. Kanon mysigt. Det är alltid kul att komma bort till folk och umgås lite. Stor grattis kram Pernilla, hoppas du hade en bra födelsedag!

Vilka problem jag har haft att logga in, inte klokt. Därför har jag inte skrivit på länge, om någon undrar.I fredags var det viktvätarna för hela slanten. Ett kilo till är borta från min sart icke derformerad kropp. Jag har nu gått ner 6 kilo på fyra veckor. Känns verkligen ljuvligt. Lunch på stan med Johanna och dessörinnna var det upp till dstriktsköterskan som skulle lägga om min brännskada och väga och mäta lilleman. Han växer och verkar må ba enligt henne medan det är lite värre med min arm. Hon fixade och hade sig, när vi kommit ut ifrån motagningen tog det inte mer än kanske 15 minuter så var blåsan sönder- inte alls bra. Inte heller var det särskilt frächt!På fredagskvällen var det min sambo som stod för middag, TACO! Ruskigt gott och inte heller så himla nyttigt men det kan man ju bjuda på.Lördag förmiddag var stressig. Skulle lägga om armen på jourhusläkarakuten. Där var det en väldigt sur tant som tog sig an mig och min skadade arm. Dessutom passade hon på att klaga på att jag kommit dit, det var inte bara att göra som min läkare hade gjort, skicka ett fax och sedan tro att allt va ok. Nä, det skule bokas tid hit och dit. Kanske inte mitt fel ändå kan jag tycka! Jag gjorde ju bara som hon sa, gick dit och anmälde mig i kassan.Konstigt att sura taner fortfarande har så stor betydelse i vårat samhälle. Babysim. Jag fick stå vid sidan om och se hur min son njöt tillsammans med pappan i vattnet. Lite avundsjuk blev jag allt, de såg ut att ha ritkigt mysigt tillsammans. Förhoppningsvis kan jag vara med efter jul och simma igen. Svärföräldrarna och min sambos yngste bror va med och tittade. Det var trevligt, jag hade nog tråkat ihjäl om jag stått bredvid ensam. Efter simturen fikade vi på Fågelsången, ett mysigt fik vid Flustret.Tänk att enda gången man besöker Fågelsången är på våren och sommaren då man kan sitta ute och njuta i solen av vädret. Nu satt vi inne men det var väldigt mysigt ialla fall.Vid tre tiden kom Linus, Martina, Lucas och lilla Vilja till oss på besök. Mycket trevligt med mycket prat, vissa drack vin (ej undertecknad) och vi umgicks länge. Strax efter nio knackar grannen på, hon hade fest och alla festdeltagare stod och hängde med henne i trappan utanför våran dörr. Få vi se på pojken? Eh, va? Skulle inte tro det, tre barn som alla sover- äntligen. Nä inga fulla partyprissar i mitt sovrum tack! Tänk hur man blir när man blivit förälder.Deras fest höll på ända fram till 01,30 då jag tröttnade på dunka dunka och en massa gap och skrik, tog moppen och dunkade den en massa gånger i golvet- hårt. Festen fick ett abrupt slut och jag kunde äntligen somna! Kändes ljuvligt! Jag kan säga så här: Jag var lagom nöjd innan jag kom på denna genialiska idé.Idag blir det en lugn söndag, ska på kalas vid tretiden och ska inte göra så mycket annat. Ha en skön dag alla ni där ute åxå!

Att få små barn att sova kan vara ett ganska stort bekymmer. Min sambo och jag har kört med den så kallade 5 minuters metoden nu i snart en vecka. För er som inte vet vad den innebär så betyder det att man lägger barnet i sängen. Låter det skrika i fem minuter, går sedan in och talar om att man är där. Håller på så var femte minut tills barnet somnat. De allra första kvällarna när vi införde metoden var det hemskt. Sonen accepterade inte detta utan skrek och skrek och skrek. Det kändes verkligen skitjobbigt. Mitt mamma hjärtat blödde varje gång man hörde hans lilla röst. Nu, sex nätter senare är man stålsatt och vet att det inte är hela världen om barnet skriker lite. I går och i kväll har han somnat utan att skrika överhuvudtaget. Snacka om att det känns som att man vunnit på lotto. Nu kan även vi umgås, efter varsin jobbig dag, tillsammans utan att lilleman måste sitta i knät, hoppa i knät eller sysselsättas. Känns verkligen underbart, jag måste få klappa mig på bröstet och ge mig själv beröm. Att vara konsekvent lönar sig!