Pernilla dök upp hema hos ig i morse strax innan 8,30 för att vi tillsammans skulle gå ner på stan och kolla rean. När vi kom ner gick vi i de affärer vi främst ville gå i, lagom med folk. Inte för mycket och inte för lite. Inga direkta köer till provhytterna heller.Efter att vi ätit lunch i en stund var det helt överfullt med folk på stan, skitjobbigt. Får nästan lite panik när det är människor överallt som trängs, knuffas och ska vara först i alla lägen. Jag höll till exempel på att kliva på rulltrappan med vagnen när en tant trängde sig så att jag tappade taget om vagnen. Varför hade hon så bråttom? Skulle hon handla hela Åhelns och trodde att någon annanskulle hinna före? Kom ialla fall hem med två tröjer och ett par mysbyxor, väl behövligt. Mina mjuksiar har kanske jordens största hål i sig, känns bra att jag hittade ett par.På vägen hem stannade jag till hos Pernilla och drack lite julmust och åt ett par after eight. Varför heter godiset egentligen så? Får man inte äta dem före åtta eller vaddå?I morgon ska jag och lilleman åka tåg till Mariefred där mina föräldrar bor, mysigt att komma hem igen!

Då var julen alltså över, ett par korta och intensiva dagar, så är allt över.Det var mysigt trots avsaknaden av snö, julstämmningen infann sig ialla fall som tur var.Julafton firade vi hos mina svärföräldrar, tillsammans med många andra släktingar åt vi middag, väntade på tomten och öppnad julklappar. Lilleman blev inte rädd för tomten som jag hade trott. Det var lyckat.Juldagen stressade vi till mina föräldrar för att fira med dom och med min bror och hans familj som kommit upp från skåne. Småpojkarna (kusinerna) hade redan vi sexmånaders ålder roligt med varandra, bådar mycket gott inför framtiden. De tittade på varandra, kände lite och skrattade åt varandra. Dessutom lekte de hej vilt med varandras leksaker och verkade gilla varandra.De mesta juilklapparna fick jag av min sambo, han hade skrivit så fint på julklappran att jag höll på att börja grina. Fällde en tyst tår när jag läste att han och sonen älskade mig. Har blivit så känslig på sistone, undrar om det har med förlossningen att göra eller om det helt enkelt ligger i min natur. Alla julklappar var bra och jag kan inte klaga på nån. Sonen fick hur mycket som helst, vi kunde inte ens ta med det hem så de blev kvar, både hos mina svärföräldrar och hos mina föräldrar. Helt otroligt!Nu återstår det bara att önska alla en god fortsättning på julen 2006

Uppe med tuppen är man, precis som vanligt. Börjar bli en ful ovana att vakna vid sex tiden på morgnarna, mn det är då Lilleman vill upp. Jag kan inte bara släppa att han ligger i sin säng och blir tokig. Då går jag alltså upp.Nu på morgonen har jag haft gott om tid till att göra mig i ordnig, (svärfar hämtar oss vid 11 tiden, för julfirande) och lägga fram allt som skall packas för helgen. Visst blir det mycket packning- så har det alltid varit, även om vi nu bara ska vara borta i typ tre fyra dagar. Men har man dessutom en liten (snart) sex månaders kille som dregglar och kletar med allt så måste man ha med extra kläder. Det blir alltså två ombyten per dag för honom. Gissa om jag är glad att jag slapp ta bussen!Julfirandet för oss ser ut som följande:* Julafton- hos svärföräldrarna tillsammans med min sambos två bröder, en faster, två kusiner med respektive familj. En hel del folk med andra ord* Juldagen hos mina föräldrar tillsammans med min bror och hans fru samt deras lilla pojk, den enda kusinen vår son har.Så ser våran jul ut i år.

Uppe med tuppen är man, precis som vanligt. Börjar bli en ful ovana att vakna vid sex tiden på morgnarna, mn det är då Lilleman vill upp. Jag kan inte bara släppa att han ligger i sin säng och blir tokig. Då går jag alltså upp.Nu på morgonen har jag haft gott om tid till att göra mig i ordnig, (svärfar hämtar oss vid 11 tiden, för julfirande) och lägga fram allt som skall packas för helgen. Visst blir det mycket packning- så har det alltid varit, även om vi nu bara ska vara borta i typ tre fyra dagar. Men har man dessutom en liten (snart) sex månaders kille som dregglar och kletar med allt så måste man ha med extra kläder. Det blir alltså två ombyten per dag för honom. Gissa om jag är glad att jag slapp ta bussen!Julfirandet för oss ser ut som följande:* Julafton- hos svärföräldrarna tillsammans med min sambos två bröder, en faster, två kusiner med respektive familj. En hel del folk med andra ord* Juldagen hos mina föräldrar tillsammans med min bror och hans fru samt deras lilla pojk, den enda kusinen vår son har.Så ser våran jul ut i år.

Uppe med tuppen är man, precis som vanligt. Börjar bli en ful ovana att vakna vid sex tiden på morgnarna, mn det är då Lilleman vill upp. Jag kan inte bara släppa att han ligger i sin säng och blir tokig. Då går jag alltså upp.Nu på morgonen har jag haft gott om tid till att göra mig i ordnig, (svärfar hämtar oss vid 11 tiden, för julfirande) och lägga fram allt som skall packas för helgen. Visst blir det mycket packning- så har det alltid varit, även om vi nu bara ska vara borta i typ tre fyra dagar. Men har man dessutom en liten (snart) sex månaders kille som dregglar och kletar med allt så måste man ha med extra kläder. Det blir alltså två ombyten per dag för honom. Gissa om jag är glad att jag slapp ta bussen!Julfirandet för oss ser ut som följande:* Julafton- hos svärföräldrarna tillsammans med min sambos två bröder, en faster, två kusiner med respektive familj. En hel del folk med andra ord* Juldagen hos mina föräldrar tillsammans med min bror och hans fru samt deras lilla pojk, den enda kusinen vår son har.Så ser våran jul ut i år.

Sambon började sent idag, inte förrän klockan 13, så han har precis gått iväg till jobbet. Svärfar kom i morse och fikade och ghämtade deras julskinka vi handlat åt dem. Nu har alla gått, sonen sover och jag blev ensam igen. Ganska skönt men samtidigt lite trist. Tur att jag ska till Evelina och fika i eftermiddag, kanske ska hinna hänga lite tvätt och äta lunch medan sonen sover. Bäst att passa på.

Idag hade vid tid hos barnläkaren för sex månaders kontroll och vaccienring på lilleman. Tydligen har han osymetriska valkar på baksidan av låren, vilket i sin tur kan leda till klupmfot när man blir äldre....(????)Hur som helst blir det remiss till akkis för röntgen. Känns som att det börjar bli en vana, sist vi träffade barnläkaren var det fontanellerna och nu detta. Vi har nog snart lyckats få i hop till klippkort på röntken. Jag blev självklart jätteledsen coh höll på att börja grina där inne. Hur kul är det att få höra detta när man är där alldeels ensam och sambon jobbar.Efter detta gick jag till Brantningstorg för att fika med Josefine och hennes lilla Walter och Jennie och lilla Alice! Det var jättetrevligt, vi pratrade och skallrade ett bra tag. Tog vägen förbi Årstahallarna på vägen hem för att handla lite, Jennie och jag slog följe så det var bara trevligt.Nu sitter jag med min nya dator framför TV:n och surar för att det bara är skräp på TV. Typiskt, när man är hemma själv.

Varje natt (kväll) nnär jag går och lägger mig är jag livrdd att jag inte ska få sova ordentligt, vilket man heller inte får. Men i natt var det typ den värsta jag varit med om. Vi lade oss vid 23 tiden (efter att suttit live på messenger och roat oss med vår nya dator) och en timme senare drog helvettet igång. Sonen vaknade, åt och somnade om. Vakande sedan två timmar senare av att han ville ha mat. Matade och somnade om. En timme senare var han uppe och vaken som en morgonpigg penisonär, sambon gick och lekte med honom i ett annat rum. Väckte mig typ tre timmar senare- dvs vid 06,30 för att sonen ville ha mat. Jag gick upp med honom, gav mat och lekte. Trodde han skulle somna igen efter en och en halv timme (vilket han brukar) men nej, han var vaken fram till 09,30. Nu sover han och jag ska försöka hinna med en kopp kaffe innan han vaknar. Vet inte om han haft på känn att han ska vaccineras idag eller om han haft mardrömmar från vår julhandelstripp på stan. Egentligen skiter jag i vilket, jag är trött, sliten och matt. Hoppas han sover länge nu!