Redan när sonen låg i min mage märkte jag att han var en vilde. Nu, har vi fått det bevisat för oss. För andra gången på ett par veckor har han ramlat och slagit i sin överläpp och har alltså fläskläpp igen. Första gången föll han över en tröskel och började blöda från munnen. Kollade direkt om alla fyra tänder satt som de skulle och när det var klart och blodet var borttorkat var fläskläppen ett faktum.

I kväll stutsade han mot vardagsrummsbordet från mattan och for hårt mot bordet. Han stutsade även tillbaka och sedan kom tårarna. Inte alls kul. Tror inte jag sett så mycket blod någonsin och som han skrek. Helt otröstlig. Tur att man har vänner som kan sin sak. Ringde Pernillas sambo som är läkare och bad honom köra oss till sjukan. Pernilla med sambo kom i ilfart och konstaterade snart att det inte var någon fara, varken med tänder eller med läpp.

Nu snarkar han gott i pappas famn och verkar inte lida av någon smärta eller  begynnande fläskläpp nr 2.

Sambon min blev vit i ansiktet av allt blod som kom från sonens mun och var tvungen att lägga sig en stund på hallgolvet, med handduk och ett glas vatten. Jag höll mig lugn då, men fällde en tår av lättnad (antar jag) efter det att Pernilla och hennes sambo hade gått.

Herregud, pojken kan inte hålla på så här, han skrämmer ju livet ur oss.

Det är verkligen nåt jag har funderat över. Alla verkar ha det och jag har redan blivit addad flera gånger, av olika personer. Känner dock en lite skräck inför facebook då jag hört så mycket dåligt om det. Måste man skaffa facebook nu bara för att alla andra har det? Vad ska man ha det till? Jag använder ju både bloggagratis och pixbox, är det nödvändigt med en tredje? Vet inte och kan inte komma på varför jag måste överge detta roliga, att få skriva, läsa roliga kommentarer och min ljuvliga sida med bilder från olika händelser i livet. Nä, känner att jag måste fundera vidare på fenomenet Facebook, som alla talar om.

Gissa om jag har längtat, oroat mig, varit nervös, svettig och kännt mig jättedålig den sista tiden, men nu är det över.

JAG HAR FÅTT JOBB!!!!!!!!!!!!!!!

Känns sååååå himla ljuvligt. Fick brev från Vikariepoolen i eftermiddags när jag kom hem från stan. Nu kommer jag vara vikarie under en tid med hopp om att bli rekryterad till någon skola. Åhhhhh nu vet jag inte vem jag ska ringa till först, måste nog vänta ett tag till, vill suga lite på karamellen en liten stund till, innan jag ringer mamma, hon är nog den som ska få veta först. Nä, jag måste ringa min sambo, han som har pressat mig till att söka alla tänkbara jobb under den här tiden.

...på min enorma tvätthög som vi samlat på oss under veckan som varit. Kör den sista maskinen nu, sen är det bara ett par strumpor kvar. De kan ju ligga tills det blir lite fler. Känns helt underbart, hatar när tvättkorgen nästan svämmaröver av smutstvätt. Men, det är ett minne blott. Åhhhh, det luktar så gott i hela lägenheten av ren tvätt. Jag bara njuter. När jag kommer hem från stan i eftermiddag ska jag köra ett par varv med dammsugaren åxå, göra lite helgfint helt enkelt. trist, men det måste göras.

Jaha då var den stora dagen här. Invigningen av Musikens hus. Som det har diskuterats om detta kulturhus, fram och tillbaka, för och emot. Min åsikt är ovidkommande, men jag är inte helt överlycklig, men nu står huset där och det är inte mycket jag kan göra åt saken. I kväll var det alltså invigning för allmänheten, med andra ord, de som aldrig någosnin kommer köpa biljetter till något av alla uppbokade event. Hur som helst. Sambon, jag, sonen och Broberg gjorde ett besök i kväll. Ville ju trots allt kolla läget.

Lägger in lite bilder av detta nya under som lockade tusentals uppsalabor ut ur sina varma stugor denna afton.

Har ätit lunch, håller på att tvätta, har hängt undan den rena torra tvätten och sonen sover. Ja, då har man helt enkelt inget att göra. Funderar på att baka, men har väl inga ingredienser.. typiskt. Lite framförhållning har ju aldrig skadat. Nä, det får bli en kopp kaffe till Hem till Gården, inte det bästa programmet, men vad ska man göra? Vi har visserligen fått två nya filmer från filmklubben som vi aldrig lyckats gå ur. Orkar jag kolla på film? Nä, när sen sonen vaknar hinner jag inte se klart den.

Får helt enkelt luta mig tillbaka i soffan och inte göra nåt, inte helt lätt. Det spritter alltid i kroppen på mig och jag har svårt att koppla av. Ingen bok att läsa heller. Har önska mig några nya till min födelsedag, med den är ju inte idag.

Det är bara att njuta av det nybryggda kaffet helt enkelt.

Det är inte klokt, vad det är kallt ute endast 6,4 grader visar termometern. Nu är det nog höst på riktigt. Solen lyser sådär fint som den bara kan göra en tidig höstmorgon fast termometern visar låga grader. Det blir nog en fin dag idag och värmen lär ju stiga. Måste nog försöka leta rätt på ett par vantar ialla fall. Det blir så väldigt kallt om händerna annars.

Karin och Jag träffades på det gammla vanliga stället och gick till en skön, grön pakr där våra små godingar kunde leka. När vi satt och pratade som bäst började det helt plötsligt hagla. VA???? Javisst ja, det är ju höst nu, glömde visst det för en stund. Vi packade snabbt in alla leksaker och mer eller mindre sprang hem till oss. Drack lite kaffe och åt sockerkaka, not good. Men det var mycket trevligt, som det alltid är att träffa Karin och Simon.

Här kommer en bild påmig med de två små godingarna.

Visst är vi fina!