Snacka om att det är en riktig djungel med alla försäkringar hit och dit. I kväll var det en man från ett oberoende företag som kom och skulle hjälpa oss välja en bra försäkring åt Lilleman. Det var ju inte lätt. Han lade fram ett papper på bordet med en massa siffror på, och jag som inte fattar siffror. Inte lätt att hänga med överhuvudtaget kan jag säga. Det var fyra olika bolag och deras olika utbetalninga i månader, år och engångs summor. Jag begrep inte någotning!!!! Vi kunde naturligtvis inte bestämma något eftersom jag måste be min kära sambo förklara allt en gång till, så vi tecknade inget avtal. Usch jag blir helt svettig när man måste tänka på sånt, inte min grej.Vad som däremot är min grej är fika och prata. I dag har jag och Veronica varit på promenad med våra små sötisar. Självklart började det regna så fort vi klev utanför dörren. Hur kul är det. Vi pratade och diskuterade fram och tillbaka tillslut hamnade vi i Gränbycentrum. Där blev det kaffe och muffins. Det behövdes verkligen efter den regninga promenaden.Det är alltid trvligt att kombinera promenad med sällskap och fika, särskilt när det bara öser ner från himlen. Nu hoppas jag på snö, eller åt minstone bättre väder.

Är det verkligen någon som kollar på Prison Break? Jo, jag vet faktiskt några. Jag kan inte me serien, alldeles för mycket spänning för min del. I går till exempel kollade jag en lite snutt. Det var så spännande så jag trodde inte jag skulle kunna sitta kvar i soffan. De har ju rymmt nu, allihopa och de två bröderna klantar sig hela tiden och har poliserna i hälsarna för det mesta. Nej den serien är lite väl mycket drama i för min del. Tacka vet jag Äntligen hemma, de är en serie utan drama och spänning.Jag måste få vara lite arg åxå... min sambo lämnade sin cykel, som han handlade förra hösten, kvar på jobbet i lördags och i går var den stulen. Jag blir så arg, varför kan folk inte låta andras grejer vara. En cykel är ändå någotning som man använder ganska ofta, bor man dessutom i Uppsala så änvänds den väl ännu mer flitigt. Jag blir tokig. Nu måste han låna min cykel och efter varje gång han använt min lilla Pärla så är uppstår alltid nya konstiga ljud. Jag fick Pärlan när jag fyllde 10 år (vilket är ungefär 18 år sedan) och cykeln var begagnad redan då. Känns lagom kul, har aldrig fått en ny cykel. Kanske blir det annorlunda nu när Lilleman finns. Konstigt är, Pärlan har aldrig blivit stulen, förstörd eller släng i ån, men en gång när jag kom ut på morogonen var det några ungar som punkat den. Måste bero på den fina platina som Pärlan innehar. Såndär vacker rostig variant som endast cyklar mend några år på nacken kan få.

Äntligen har Snäckan åkt ut ur Idol 2006. Jag vet att det är lite sent att registrera över detta nu, men nu har jag fattat det. Skönt jag kunde inte med honom. Missade hela utröstningen i fredags. Är ialla fall jätteglad! Var det någon som gillade honom egentligen?Har idag varit på promenad och lunchat uppe på mitt gamla jobb, det var trevligt men det verkade som att tiden stått stilla! Trevligt med lunch sällskap och det är ju alltid trevligt!

Jaha, då har ännu en helg gått.... Jag som trodde att det skulle bli en relativt lugn och skön helg, Icke sa Nicke! Aldrig har vi tidigare varit så populära, men det är väl så när det tillkommer en ny familjemedlem. Lördagen började med att min mamma kom på besök och som vanligt innebär det många, långa turer i affärer och dylikt. Vi gick på stan i många timmar och trängdes med en massa folk, fattar inte- det verkar som att folk inte har annat att göra en lördag än att springa i affärer. Därefter blev det en skön hemma kväll (som det alltid är nu förtiden) med mamma på besök. Söndagen fortskred i ilfart och nu i efterhand undrar jag vart helgen tagit vägen. Det har varit folk här hela dagen och det har druckits kaffe i massor, varför måste det alltid vara kaffe och kaka när man får besök? Frågan som man kanske egentligen borde fundera över är: Varför kan man inte säga nej?Nu har helgen gått och det är snart dags at förbereda för en betydligt lugnare måndag. Tänk vad tiden går fort, det låter som att man är gammal när man resonerar så men det är ju lite sant.

Jaha, ennu en natt utan sömn. När man har en pojk på snart fyra månader får man vara med om det mesta. För tredje natten i rad har han hållit oss, hans kära föräldrar vakna varannan timme. Det funkar visserligen men frammåt eftermiddagen/ kvällningen känner man sig faktiskt som en zombie. Dessutom blir man ju lite lättirreterad, särskilt när det ringer hela morgonen när pojken äntligen lyckats somna efter lite mat. Egentligen ska man nu inte klaga, det finns ju alltid de som har det värre. I natt när jag var vaken satt jag med mobilen i högsta hugg för att lyckas (trots dagen teknik, som jag egentligen inte förstår mig på) logga in på nätet. Det har jag faktiskt försökt många nätter utan att lyckas. Så även i natt. Jag förstår inte varför jag bara kommer till google och sedan inte vidare. Vad är det för mening med att ha internet i mobilen om man inte kan använda det? Fattar noll! Jag är visserligen inte någon datahackers men herregud, måste ju kunna kolla mail och sånt när man ändå har tillgång till det i mobilen. Google är visserligen bra men inte hundra procentig om det är den enda sidan man kommer till. Gör jag fel? Kan tänka mig att det är så....

Jaha, då har man gått och skaffat sig en blogg. Visste egentligen inte riktigt hur det gick till att blogga då jag inte haft tid att sätta mig in i det hela. Men har blivit influerad av en god vän till mig som anser att det är mycket beroende framkallande att blogga så jag tänkte- då är det bara att köra. Är ju mammaledig och behöver väl någonting annat än disk, tvätt och städ att ägna mig åt när lilleman sover.