... för sonen somnade redan 17,45. Ännu en kväll för honom utan välling. Denna gång gav jag mig inte i kast med att sätta på honom nattsärken, det blir bara gnäll och ledsna miner. Nu sussar han så gott i sin säng iförd mysbrallor, t-shirt och strumpor. Får se när han vaknar och dryper av svett. Lugn och barnfri kväll. Synd bara att sambon inte är hemma. Vi skulle kunna sitta i doffan och njuta av tystnaden. Nu får jag njuta själv istället.

Funkar det med!

Oavsett om det var den allra första riktiga vårdagen eller inte så bestämde Karin och jag oss för en mysig lekstund i eftermiddagssolen för pojkarna med lite härlig picknick. Det blev en kanonskön eftermiddag med lek, stoj och en promenad upp till 4H- gården. Tyvärr kom vi kanske lite sent, så det var precis vid stängning. Men vi hann se både kossor, getter och hästar. Lilleman fick faktiskt klappa en häst och tyckte att det var urmysigt. Den var ju alldeles gossig.

Nu har jag stått och tvättat bort lera från sonens skor, ska påpeka att det även fast spår från hund under skorna. Så jäkla äckligt. Hur tänker de hundägare som lämnar kvar skiten precis vid en lekpark? Jag kan inte fatta hur deras hjärnor funkar. Tror de inte att det kommer vara barn och leka i lekparken eller tänker de inte alls. Skäms på er!

Sitter på tåget hem från Stockholm och jobbt i eftermiddags. Helt plötsligt ropar någon ut med mycket myndig röst i högtalarna att vi blir sena. Signalerna är trasiga, helt svarta så med andra ord är det stopp i signal. Låter inte som en helt ovanlig förseningsorsak för SJ. Men idag eller i eftermiddags kom de med nåt helt nytt, de hävdade att det var sabotage. Visst kan det vara sant men det kan lika väl vara ett påstående de kom på lite snabbt i loket för att slippa möta sura penldare som börjat tröttna på att sitta på golvet i ett överfullt tåg, som dessutom står stilla i 30 minuter. Jag vet inte men ibland undrar jag om det inte kan vara så att SJ själva skäms över deras usla servise så de kanske drar till en liten vit lögn ibland för att rädda sig själva.

Hur det än var så blev jag inte så överdrivet lugn, vill ju hem efter en lång arbetsdag. Dessutom var det inte så skön plats jag hittade, satt nämligen i trappen eftersom det inte fanns en ända plats kvar på hela tåget. Jag var dock inte ensam, vid mitt mindre sköna ställe satt fyra sura pendlare och alla svor säkert på att aldrig ta det tåget igen.

Tyckte precis att jag hörde porten öppnas därnere i trappen, trodde för en kort sekund att det var min sambo som kom hem. Hoppades, fast jag vet att han kommer om en timme, kommer han inte hem snart? Sitter och kollar på en gammal film som jag sett många gånger förrut bara för att vara vaken när han kommer. Men hur länge ska jag behöva vara uppe och vänta? Nu lyssnar jag på alla ljud som kan vara ett tecken från honom, men han liver aldrig innanför ytterdörren.

Jag tror att jag håller på att bli tokig!

I går morse åkte jag och sonen hem till mina föräldrar för att ha en lugn och skön helg. Mamma mötte oss vid tåget och sedan gick vi hela vägen hem, en promenad på lite mer än en timme. Det var inte strålande väder men det regnade inte ialla fall.

Eftermiddagen och kvällen var avslappnad med god mat och gott vin som sedan avslutades med lite ost och kex. Förstår inte att det kan vara så gott.

Söndagen började med att sonen tände sänglampan och frågade genast efter "Moffa" (morfar alltså) så det var bara att gå upp och leta rätt på Moffa, som inte alls var sugen på att kliva upp och leka. Efter en lång och skön frukost gick vi på promenad runt slottet och sonen jagade änder.

Helt underbart.

Nu är vi ialla fall hemma i vår lägenhet efter att mamma ringt runt till nästan alla i byn för att hitta en bilbarnstol. Tillslut fick vi låna en av grannen och de körde mig en bit, det går inte att ta dig hem från mor och far med kollektivtrafik en söndag. Är inte det lite konstigt, vaddå bor de i världens avkrok eller?

Sambon är på ingång åxå, fast han kommer nog inte förrän efter 22 tiden och då sover jag väl som bäst. Tidig morgon i morgon, som alla vardagar verkar det som nu förtiden.

Nu är denna helg över och måndagen väntar igen. 

Innan klockan ens hann slå 18 och Bollibompa börjat på TV hade lilleman hunnit somna. Verkar som han haft en jobbig dag på dagis. Inte undra på att han varit gnällig hela eftermiddagen. Nu ligger han och sover här bredvid mig på soffan. När han hade somnat tog jag på honom hans pyjamas. Nu gäller det bara att han inte vaknar vid 5,30 i morgon bitti. Det vore inte så kul, men det återstår att se. Vi ska ju resa lite i morgon så kanske kan man slumra till lite på tåget, om så skulle vara fallet.

Jag och Karin hade planerat att vi skulle ses i eftermiddag men jag avbokade, var själv alldeles för trött och det verkar ju som att lilleman åxå skulle varit för trött för en playdate.

Kolla vad gott han sover, min lilla prins! 

...har världens halsont. Trist att vara på jobbet med ont i halsen, jobbigt att svälja. Kanske ska köpa en glass på vägen hem.

Jobbigt att bli sjuk såhär inför helgen, men det är bara att bita iho. Helgen börjar förresten om 30 minuter. Ska bli skönt. Åker till mamma och pappa i morgon för iddag med lilleman. Sambon drar till fjälls i eftermiddag så då vill jag ha lite sällskap av mina päron.

Har stått hela eftermiddagen och gräddat mängder med plättar till mig, Pernilla och Lilleman. De blev verkligen goda även om sonen bara var intresserad av grädden och sylten.  Men nu finns det ett par kvar till sambon åxå, han jobbar sent och får helt enkelt äta efter oss.

Skulle behöva dammsuga och fixa hemma, men jag tänker strunta idet, kanske hinner jag i morgon, fast egntligen handlar det inte om tid, jag har varken lust eller ork.

Nu ska jag bara sitta här vid TV:n och njuta av att det snart är fredag, så skönt det ska bli. Denna vecka har varit ganksa jobig och intensiv. Men nu är det torsdag och plättarna ligger i magen och värmer, underbart.