Sambon åker till fjällen i eftermiddag och är borta hela helgen. Själv kommer jag sitta här, även i morgon eftermiddag och på söndageftermiddag med vår förkylda son och fundera på vad man ska ta sig till när det är jobbigt för honom att andas. Han har legat en halvtimme i sin säng och gnytt, skrikt och rest sig upp lite. Känns som att min sambo valde helt rätt helg att lämna mig i sticket. Lite så känns det faktiskt. Undrar när jag kan få en hel helg med skidåkning, afterski, bra mat och party hela natten? Känns som.... typ aldrig mer i hela mitt liv.Det är verkligen jobbigt att lyssna till hur sonen vägrar sova, varför vill man inte sova när man är så trött att ögonen är helt röda och man bara grinar? Jag längtar verkligen till den dagen han inser hur sköööööööööönt det är att få gå och lägga sig en stund på eftermiddagen, utan några som helst tankar på vad han kan missa. Vad missar han nu? (om han somnat vill säga), jo lite lugn och ro för mamma framför TV:n- that´s it, men han verkar tro att det händer magi när han sover. Jaja, sambon valde helt klart rätt helg ialla fall, nu är det mitt problem att sonen inte vill vila en stund.

Nu sitter jag här igen och funderar. Sonen sover, en liten förmiddagslur- hade hoppats att han skulle kunna hålla sig till klockan åtta, men det gick inte.Jag fundrar på om jag ska gå ner på stan och väga mig eller om jag ska strunta i det. Sonen sover nu och kommer säkert göra det i en timme, då blir det för sent- både att ta bussen och att gå. Hoppas på ett sätt att han vaknar, jag måste få dra på mig vinterskruden och gå en promenad, samtidigt vill jag inte väga mig idag. Denna vecka har jag varit väldgt slarivg, lixom förra veckan. Nä, jag får väl gå och diska, då lossnar det har jag upptäckt är ett bra sätt att skingra tankar på.