Jag vet att jag brukar tjata om detta men herregud. Nu är det inte alls långt kvar till jul och vart är vintern? Visserligen är det lite kallare och blåsigare idag, men inga minusgrader och defenitift ingen snö. Jag blir tokig.Vi är kvar i Mariefred hos mina föräldrar, lite mini semester kan man säga. Vi ska åka till Södertälje i eftermiddag och hälsa på lite på mina föräldrars jobb. HAde tänkt handla julklappar men min sambo är alldeles för sjuk för det. Vet inte vad som är fel men sedan han tog vaccinations sprutan för typ två veckor sedan har han varit både hängig, febrig, förkyld, trött och hostig. Hoppas han blir bra innan jul, det verkar ju sitta i länge!

Mamma, jag och lilleman har varit i Strängnäs på julmarkand idag. Snacka om värdelös markand. Typ tre stånd och det fanns inget att handla. Vi köpte en krans att hänga på dörren och några lussebullar. VA??? På julmarkand ska man ju handla en massa grejer och bara gå runt och mysa, dricka lite glögg och trycka lite pepparkakor. NÄ, den var hur soppig som helst. Dessutom höll vi på att frysa ihjäl.När vi kom hem till mina föräldrar igen fikade vi, pappa och min sambo tog en bastu så mamma, jag och lilleman klädde på oss massor av kläder och gick en promenad. Skulle handla lite kortlekar, vi spelade sönder de som fanns igår. Nu ska vi sätta oss och spela kort. Nobeldagen brukar vara ljuvlig att titta på TV. Alla vackra klänningar, men det glömde iv helt bort idag. Synd. Hoppas det fins sina bilder i tidningarna man kan kolla.

Ja, julknytisen vi var på igår hos Linda och Ludde var verkligen trevligt. Ungarna härjade för fullt och vi andra satt länge och åt. Alla hade vi tagit med en massa goda grejer att dela på vid julbordet och det var nog ingen som gick ifrån bordet utan ett brett leende på läpparna och uppknäppta brallor. Inte så mycket viktväktare (som vanligt) men jag försökte faktiskt tänka på vad jag lassade på. Gott och mycket trevligt. Detta har blivit en tradition som vi gjort nu för tredje året i rad.Imorse stressade vi i väg till babysimmet. Lilleman var egentligen alldelles för trött för att uppskatta aktiviteten men det är alltid lika kul för oss, föräldrarna. Jag stod med min brännskadade arm och videofilmade hela halvtimmen, det är ju kul att titta på när sonen blivit större sedan. Nästa vecka är det sista gången på "Ankan" och då ska farmor vara med och simma, jag får ju som sagt inte och min sambo jobbar.Efter babysimmet hämtade vi Nicke och Maria och åkte raka vägen till Gävle. Skulle se HV71 krossa Brynäs i den nya arenan. Det var stor folkfest verkligen. Jag gillar faktiskt hockey och jag tycker kanske att det är allra bäst innan nedsläpp, men vi missade det helt idag eftersom vi kutade runt denna vackra, dyra, nya och supermoderna arenan och letade skötbord. Hittade inget och de som vi frågade hade ingen aning. Konstigt kan jag tycka.Hur som helst var det svårt att fokusera på matchen eftersom lilleman satt i mitt knä och var lagom road. Vi hade hörselskydd på honom så att han inte skulle få trummhinnan sprängd, det tyckte han visserligen var kul men hockeyn var ingen favvis. När HV gjorde det första målet efter bara några sekunder visste jag att de skulle vinna, de ligger ju trots allt etta i tabellen och är väl ett av Sveriges bästa lag faktiskt. Mycket riktigt HV vann med 5-4. Skönt att krossa Brynäs på bortaplan. Jag var glad men de bakom var mindre glada. De hade åkt från Göteborg för att se Brynäs Frölunda spela någon dag innan och tänkte att de lika väl kunde kolla den match. Jag älskar när "mitt" lag vinner.Nu sittr jag hos mina föräldrar, vi åkte hit direkt efter matchen, var bara hem och packade ihop lite grejer. Man har med sig mycket saker när man är två vuxna, för att inte tala om vad det blir när man dessutom har ett barn.

Igår var det en ganksa hetsig dag hos oss. Långpromenad och sedan ahndlade jag en del. Skulle till Annica på eftermiddagen och fika så jag ville vara lite märkvärdig och baka en kaka, ingredienser inhandlades. Förberedde middagen inna jag gick till Annica, sambo slutade sent så det skulle vara lättare att ha allt klart tänkte jag. Det funkade bra men sonen tyckte nog att mamma var dötrist när hon både lagade mat och bakade. Det blev ingen tid över för mamman att ligga på golvet och leka, inte alls kul. Innan jag begav mig hem till Annica tog jag ytterligare en promenad, det är ju som sagt inte ett dugg kallt ute. På vägen tog jag en avstickare och hamnade rakt i ett "gäng" (fyra grabbar) men det varfaktiskt ganksa obehagligt. Gränby i mörker är faktiskt inte någon av de bästa platserna på vår jord. Fick lite spel och ville springa för livet, ansåg nämligen att grabbarna var för högljudda och det var lite skrämmande. Istället för att springa gick jag jag fortare, utan att se mig om, ifall de skulle se och uppfatta mig som lätt byte. Det är inte klokt vad man nnbillar sig, inte fasiken var det någon som var efter mig. Jag har alltid varit lite skraj i mörker men nu har jag tydligen blivit inbillningssjuk åxå. Trodde kanske inte det om mig själv, där ser man.Väl hemma hos Annica var det juligt och varmt. Vi åt min kaka, som var helt OK. Annicas inneboende ville inte smaka, kanske för att jag sa att det var viktväktar recept. Jag vet inte. Vi pratade och skrattade, det var skönt att lämna hemmets hetsika vrå för ett tag.sambon gillade inte middagen, tacksamt. Fick nästan tvinga hon att smaka min kaka (som jag så snålt tog med mig hem från Annica igen), ville ju veta vad han tyckte om den.I morse var det så viktväktarna igen, dags för vägning. Jag hade gått ner betydligt mer än förra veckan (då var det endast två hg) nu hade jag gått ner 1,4 kg. Känns skönt. Har 8 hg kvar till mitt första delmål, 10%. Hoppas verkligen att jag når dit nästa vecka.Efter det var det bara att ta bussen till distriktsköterskan för att lägga om min arm. Nu sa hon att den var läkt. Känns helt underbart. Fick med mig lite grejer att pyssla om den själv under helgen eftrsom vi åker till mina föräldrar i ett par dagar.Hon passade på att väga och mäta sonen. Han växer så det knakar tydligen och det är ju kanon.I kväll ska vi på julknytis i Enköping hos några vänner, något som blivit som en tradition. Tror att det är tredje året i rad som vi gör detta. Ska upp och handla lite när lilleman vaknat. Nu njuter jag av tystnade och lugnet med en stor härlig kopp kaffe.Ha en trevlig helg alla som läser min blogg, jag hinner nog inte skriva under helgen! Kramar på er alla

Förstår inte vad som hänt med vårat klimat, är det någon annan som gör det? Idag var det över +9 grader ute, what? Är inte december en månad då marken, träden och gatlyktorna skall vara förgylld i den vita snön? Så himla trist!Idag när sonen och jag skulle gå till öppna förskolan kändes det helt onödigt att ta på den varma vinteroverallen som han tvingats ligga ner bäddad i under halva hösten. Har lixom tänkt att kyla och snön antagligen kommer snart och att det då är lika bra att vara förberedd. Nä idag var det helt enkelt förvarmt för den outfitten. Tog på honom dubbla tröjer (det är trots allt december) och den ljuvliga dunvästen han fick av Annica när hon kom hem från England. Snacka om att våra lillakille blev en cool grabb. Visst är det kläderna som gör mannen? Jag blev så hinmla lycklig av att se honom i västen att jag till och med tog fram mobilen och började fota i mörkret. Självklart fick Annica en bild på honomnär han och västen, så härligt. Nu hoppas jag inte att det blir kallt så att han kan använda västen varenda dag tills den är förliten.

Jag glömde bara säga att jag såg tv4:as visning av Markus vinnarvideo. Konstigt, när jag hörde låten i fredags tyckte jag inte att den var så bra men med video och allt, jo den är allt helt ok. Ibland blir man glatt överraskad.

I morse ringde jag till min underbara vän Evelina för att kolla läget, har nämligen hört att hon ska flytta efter jul. Hon kom upp och hälsade på i flera timmar. Vi pratade, fikade (ej viktväktar känsliga bör fortsätta läsa nu...) av det goda hon hade handlat med sig. Det var saffranskaka och digestivebitar i choklad. Verkligen kanonmysigt och supergott. Det är alltid lika kul att träffa den här mysiga tjejen, där hon befinner sig finns inget dåligt humör. Har sällan skådat, i mitt 28 åriga långa liv, en så glad och positiv männsika. Hela lägenheten sprudlar av positiva energier när hon sätter i gång. Jättekul att hon tittade förbi, nåt jag kommer minnas länge. Hoppas bara att vi hinner ses innan hon tar sitt pick och pack och lämnar Uppsala. En stor sorg faktiskt.Promenerade med henne en bit och sedan gick jag och handlade, visserligen spöregnade det och lilleman var inte alls nöjd ivagnen, men det gjorde lixom inget. Låter det som att jag blivit frälst? Ja, det kanske är nåt sånt i luften när Evelina tar besiktning!

Herregud vilket spännande avsnitt det var av Cityakuten. Jag kan inte med sådan spänning alltså. Mina redan obefintliga naglar är nu om möjligt ännu mer obefintliga. Jag får panik, nu måste man vänta en hel vecka till nästa avsnitt. Hoppas Abbys bebis klara sig, hoppas verkligen att de hittar Kovac och att Jerry överlever. Jag blir helt hysterisk av detta alltså, vet ju vad jag kommer drömma om under natten ialla fall...