Tiden går så himla fort, helt plöstligt är det över en vecka sedan jag skrev. Vart tar tiden vägen egentligen?Får se, vad har hänt? Jo vi har röntkat huvudet på vår son, då läkare och BVC pesonal trodde att fontanellen vuxit för fort. Fick klar tecken idag- inget fel. Skönt. Som förälder kan man då äntligen pusta ut och istället börja oroa sig för andra saker som har med banet att göra. Till exempel, nya sovtider, nya bajsrutiner och så vidare. Det finns alltid nåt att tänka på.Babysim nummer två i ordningen. Funkade hur bra som hels tmed lilleman. HAn verkar tycka att det är en mycket mysig och rolig aktivitet. I lördags skulle barnen ligga på föräldrarnas arm och sparka, vår lille son klarade detta med bravur. Somande som en klubbad säl gjorde han efteråt även denna gång och sov hur många timmar i sträck som helst. I overall, mössa och vantar på golvet hos farmor och farfar i bilbarnstolen. Märkligt, men det måste varit skönt.I lördags var det ännu en 50 års fest för svärfar. Nu har denna stora dag firats i dagarna tre. Undrar hur han orkat med, en annan orkar ju inte och är långt i från 50. Trevlig fest var det med god mat och trevliga släktingar, vissa kom kort väga ifrån medan andra hade rest många mil för att fira. Det var trevligt. Fars dag, ännu ett jippo som vi måste uppmärksamma nu för tiden. sonens pappa fick inget, det känns kanske lite snålt men vi hade bestämt att vi skulle göra så. Åkte till mina föräldrar och åt god middag, det var trevligt men blev lite sent. Gick inte och lade oss före 23 tiden, tur att sambon började sent i dag annars hade vi alla varit helt slut. Sonen sov sådär under natten, själv sov jag typ inte alls. Frös så att jag trodde jag skulle bli blå och lagom till att jag somnade..... ja då vaknade han. Typiskt.Ja, veckan har även bestått av promenader, öppna förskolan, babymassage, viktväktarna och middag med Johanna i fredags. Tiden bara rinner iväg, förstår inte vart den tar vägen!