Mina föräldrar har varit här i helgen. Självklart visade jag dem min blogg och då kommer kommetarer från de alltid så ärliga 40-talsiterna. Men guuuuuuuuuuuud så barnsligt, varför vill man överhuvudtaget skriva i ett sånt forum och vem skulle någonsin läsa? Va? Hur kan de klanka ner på mig och mina intressen? Jag kan inte begripa vart de får allt i från. Dessutom, när jag visade de två korten jag har lagt ut på sonen, påstår de att han kan hamna i pedofilers händer. Jag blir verkligen vansinnig. Vilka är de egentligen att dömma mig? Varför kan man inte få göra som man vill när man är 28 år? Jag förklarade att de kunde gå in på bloggen och läsa om vad jag gör på dagarna tillsammans med deras barnbarn men de tycker bara att det är omoget!!! Är jag verkligen så omogen bara för att jag skriver en blogg?Typiskt föräldrar, jag blir galen.

Nu har mina föräldrar åkt hem till sig igen. Det känns lite tomt trots att det inte varit helt smärtfritt udner helgen. I förmiddags när vi skulle gå promenad frågade de till exempel om jag hade tillräckligt med kläder på mig. Herregud, jag är 28 år. Känns som att jag klarar av att klä mig för en vinterpromenad. Ibland blir man tokig. Pappa är som en bortskämd liten unge ibland. Han äter inte keso och till lunch idag hade jag bakpotatis med keso, rödlök, avocado och skinkröra. Nä, då skulle han äta de pizza bitar jag fick kvar från i fredags. Han bara vägrade smaka på röran. What? Är han inte en vuxen människa?Men mamma och pappa är ändå alltid mamma och pappa så visst känns det lite trist att de åkt, men bor man tolv mil härifrån måste man ju åka vad det lider. Skönt har varit att jag fått hjälp med sonen och middagen och disken. De kommer tillbaka om två veckor, för att vara barnvkat. Just nu känns det som att det är länge kvar tills vi kommer ses igen men två veckor går ju fort, kanske till och med för fort....

Pernilla ringde igår kväll och udnrade om vi skulle ha pyamasparty. Hit kom hon i rask takt med pyamasen under armen. Det visade sig bli en mycket trevlig kväll, med hembakad pizza och övernattning och lite vin. Mycket trevligt initiativ från hennes sida. Vi båda skulle vara själva under kvällen och varför ska var och en tråka på sitt håll när man helt enkelt kan tråka tillsammans. Trots vin och trevligt sällskap blev det inte så sent. 21, 47 tror jag att klockan visade när vi kröp till kojs. Som vi sa igår kväll- vi är som penisonärer. Men det är ju ljuvligt att ligga i sängen och prata en stund innan man somnar, precis som när man var lite och hade pyamasparty. Men visst är det pensionärsvarning, det kan jag inte säga nåt annat om.

Sambon åker till fjällen i eftermiddag och är borta hela helgen. Själv kommer jag sitta här, även i morgon eftermiddag och på söndageftermiddag med vår förkylda son och fundera på vad man ska ta sig till när det är jobbigt för honom att andas. Han har legat en halvtimme i sin säng och gnytt, skrikt och rest sig upp lite. Känns som att min sambo valde helt rätt helg att lämna mig i sticket. Lite så känns det faktiskt. Undrar när jag kan få en hel helg med skidåkning, afterski, bra mat och party hela natten? Känns som.... typ aldrig mer i hela mitt liv.Det är verkligen jobbigt att lyssna till hur sonen vägrar sova, varför vill man inte sova när man är så trött att ögonen är helt röda och man bara grinar? Jag längtar verkligen till den dagen han inser hur sköööööööööönt det är att få gå och lägga sig en stund på eftermiddagen, utan några som helst tankar på vad han kan missa. Vad missar han nu? (om han somnat vill säga), jo lite lugn och ro för mamma framför TV:n- that´s it, men han verkar tro att det händer magi när han sover. Jaja, sambon valde helt klart rätt helg ialla fall, nu är det mitt problem att sonen inte vill vila en stund.

Nu sitter jag här igen och funderar. Sonen sover, en liten förmiddagslur- hade hoppats att han skulle kunna hålla sig till klockan åtta, men det gick inte.Jag fundrar på om jag ska gå ner på stan och väga mig eller om jag ska strunta i det. Sonen sover nu och kommer säkert göra det i en timme, då blir det för sent- både att ta bussen och att gå. Hoppas på ett sätt att han vaknar, jag måste få dra på mig vinterskruden och gå en promenad, samtidigt vill jag inte väga mig idag. Denna vecka har jag varit väldgt slarivg, lixom förra veckan. Nä, jag får väl gå och diska, då lossnar det har jag upptäckt är ett bra sätt att skingra tankar på.

Har i eftermidags varit på Gränby och handlat efter en skön långpromenad med sonen. Hur mycket folk som helst. Varför är det alltid i slutet av veckan som alla ska handla? Jag får panik av att handla när det är så hysteriska människor överallt som ska fram med sina jäkla kundvagnar. Det är inte många som bryr sig att man har en varm och hungrig unge i vagnen, blir tokig. Hur som helst, handlade med självscanning ocj självklart fick jag avstämmning i kassan. Betalade med mitt icakort och packade återigen ner mina varor i kassarna och hann halvvägshem. Kollade efter min plånbok och den fanns inte nånstans. Fick återigen panik. Herregud, alla kort, måste hem fort och spärra. Vände ialla fall tillbaka till affären och det visade sig att ingen hade sett den. Hjärtat bultade i hundra åtti och jag kände tårarna började komma. Tillslut var det ialla fall en person som hittade min plånbok, liggandes framme vid kassan- helt öppen. Snacka om att det finns ärliga människor. Ialla fall, jag tog min plånbok och min irreterande son och gick hem. Usch jag får verkligen panik av att handla. Paniken var total när plånboken inte låg i väskan.

Johanna och jag träffades vif 18 tiden nere på stan. Därefter gick vi till Orvars och beställde mat och dryck. Självklart beställde jag ett glas röttvin som jag skulle dricka till min gorgonzolapasta. Drycken hann bli två glas innan maten kom, beställde ytterligare ett glas och njöt av både vin och mat. Verkligen jättegott. Till efträtt delade vi på en marängsviss, hur god som helst.Hela kvällen var väldigt lyckad. Johanna och jag babblade på precis som vanligt och tiden bara rann i väg. Förstår inte hur tiden kan gå såfort när man har det kul och så långsamt när man bara tråkar.Nåt som jag tyckte var mindre roligt var att sista bussen till Gränby går på vardagskvällen 21, 30. Va? Hur kan sista bussen gå hem från stan så tidigt? Det övergår mitt förstånd. Får vi som bor i Gränby inte vara ute längre på vardagar eller vad är det egetnligen frågan om. Funderar på att skriva ett surt mail till bussbolaget ialla fall.Tur att det finns andra bussar man kan ta utan att behöva gå jättelångt.Eftersom det gick typ ingen buss till Gränby så stod jag och Johanna inne och hängde på en liten kiosk där vi verkligen inte var ensamma att vänta på bussen. Trots detta blev kvällen superkanon, faktiskt helt perfekt. Det kändes skönt att vara lite barnledig och det känns verkligen som nåt jag vill göra igen- om inte allt för lång tid....Tack Johanna för att du gjorde min kväll så bra, den hade inte funkat utan dig. Hoppas bara du kom hem ordentligt åxå.

Jaha då sitter man här med hårfärg i håret som snart ska spolas ur. Håller på att göra mig fin. Ska för första gången sedan lilleman föddes få en egen kväll. Synd att man inte har vin och badkar, då hade jag kunnat ligga och njuta i min ensamhet med tända ljus. Nåväl nu har jag och Johanna bestämt att vi ska ut och äta, kanske blir det ett glas vin då...Sambon och sonen har åkt till svärföräldrarna för att hämta ett par skidor, eftermiddagen är med andra ord min alldeels egen. Känns, om jag ska vara ärlig, lite konstigt men det kommer bli en härlig kväll, det känner jag på mig. Det är ju ett tag sedan jag och Johanna träffades nu så vi kommer antagligen ha en hel del att prata om. Ska bli skönt att få komma ut lite på egenhand.Fortsättning följer, nu måste jag tvätta ur färgen. Det är alltid lika nervöst, tänk om det blir oranget elelr blått. Tror att jag stannar inne då....