... är nog ingenting för mig. I går var vi och kollade när There´se hoppade ut ur ett flygplan på 4000 mesters höjd. Det var kul att se, hon fick det ju trots allt av oss i födelsedags present när hon fyllde 25, men nä, inget för mig. Efteråt verkade hon nöjd och hon sa att det var värt det men jag kan inte riktigt fatta vad som är värt. Att hoppa med en främmande människa som man bara måste lita på, hela ens liv står på spel i hans händer. Vad händer vid misstag? För de borde göras... Eller är det värt att lägga ut en mindre förmögenhet på att riskera livet? Nä, jag var inte sugen på att prova innan gårdagen och jag är inte mer sugen så här i efterhand. Hoppas bara att There´se fick ett minne för livet och att hon känner att det var så kul som hon trodde, innan hon hoppade.

Det är inte så ofta man går på bröllop faktiskt, men ack så sköj det är. Vi var på Jessica och Jimmys bröllop i går och det känns jättekul att vi fick vara med och dela deras stora dag. Bruden var bedårande och så var även brudgummen, det var otroligt vacker vigsel och middagen var åxå väldigt lyckad. God mat, gott vin och jättetrevliga bordsgrannar. Dans och rock N´roll fram på små timmarna, och självklart grät jag både en och tre- fyra skvättar under dagen och kvällen. Varför kan inte folk gifta sig lite oftare, det är ju hur kul som helst med bröllop.

Stort grattis till er nu båda två, jag önskar er all lycka inför framtiden!

Först var det öppna förskolan på förmiddagen, sen kom mina föräldrar. Vi packade in oss i bilen och for hem till min farafar. Det var lite trist att komma dit och veta att det atagligen är sista gången vi går i huset och på tomten, han ska ju sälja. Även om jag inte varit där överdrivet mycket under min barndom så har jag ju ändå en hel del minnen från poolen och deras underbara trädgård. Nästa stopp var Gottsunda för att få oss en bit mat, god sallad intogs på krogen där och sedan besökte vi farmor.

Jag passade dessutom på att kolla lite efter jobb och har fått litet napp på Bolaget i Gottsunda. Ska ner och skriva kontrakt nästa vecka, måste bara kolla ett annat jobb först, det skulle visst inte blir klart förrän torsdag, så jag måste hålla kontraktet på bolaget lite öppet.

Hem och fixa middag, säga hejdå till föräldrarna och sedan försöka packa inför helgen. Inte helt enkelt. Vi ska ju på bröllop och det är många saker som ska med inför ett sånt. Men det går nog bra.

Nu är det slappa lite och sedan bums i säng. Jag måste bara säga att jag älskar min säng, efter att sovit borta i andra sängar under semestern har jag verkligen förstått hur skön min säng är, varm men underbart skön.

Synd att jag inte har någon bra bok att läsa för då skulle jag kunna ligga hela kvällarna och bara läsa. Nåt bra tips förresten? Är lässugen!

Det verkar int bli någon vidare fin dag idag, men det gör inget, mina föräldrar kommer på besök och det ser jag verkligen framemot. Ska bli kul att träffa dem, det var ett litet tag sedan och jag längtar efter dem båda faktiskt. Vi kommer nog åka ut till min farmor och farfar och hälsa på och känner jag min mamma rätt kommer vi förmodligen springa många varv på stan åxå. Hon MÅSTE alltid göra det när hon kommer till Uppsala och hälsar på denna gång efterlyste hon visst ett par byxor. Vi får se hur mycket jag och pappa orkar med...

Måste bara fråga: Vart är alla jobb? Har suttit och sökt en hel del här på förmiddagen, igen. Det verkar inte vara någon som vill ha en lärare i historia och religion, fattar inte. Söker och söker men det händer inte ett dugg. Har inte gett upp hoppet ännu, även om det börjar kännas tröstlöst.

Det är verkligen märkligt att just jag och Pernilla måste råka ut för en massa busungar.

I början av sommaren var det ett par ungar som kastade vattenballong från tredjevåningen på oss, den hamnade inte långt ifrån vagnen. Pernilla gick tillbaka till lägenheten under eftermiddagen och pratade då med mamman och hon skulle genast reda ut detta.I går när vi varit ute på promenad var det några ungar som blåste förbi oss på moppe och skvätte ner oss. Nu blev både sonenoh vi blöta plus att vi blev rädda. Tur att lilleman satt i vagnen så att de inte körde på honom. Återigen började operation uppfostran. Vi jagade rätt på grabbarna, och följde efter dem. Tyvärr var de inte hemma när vi kom och ringde på. Men jäkla va vi var arga. Tänk bara vad som kunde hänt om min lilla son hade gått bredvid vagnen och de rusar förbi på gång och cykelbana med moppe. Nä, usch det vågar jag inte ens tänka på.

Tur att bloggen finns, ananrs kanske jag hade drabbat alla unt:s läsare med en arg insändare i tidningen. Nu kan man avreagera sig ialla fall.

Nu äntligen har jag lagt ut lite semesterbilder på min pixbox. Det var visst lite klagomål på att den inte uppdaterades så ofta. Tyvärr kunde jag inte ladda alla bilder eftersom utrymmet var begränsat. Lägger ut dem lite senare.

I dag känns det som första dagen efter en evighetslång semster, men det är klart, det är ju inte jag som haft semster utan sambon. Jag är ju faktiskt mammaledig fortfarande. Jag har sysselsatt mig med att söka jobb, gå promenad och lekt i parken med lille sonen, som nu redan passerat trettonmånaders gränsen. Inge bebis längre alltså.

Jag har åxå bestämt mig för att försöka lösa min eviga fråga om vikten på egen hand... ialla fall till en början. Skulle egentligen vilja gå med i viktväktarna igen, men jag har varit med så många gånger att jag borde klara det ändå. Har ju allt material. Ikväll blir det vägning, mätning och frosseri för att sedan börja redan i morgon bitti med mitt nya liv. Ja, vi får se om jag klarar mitt lilla personliga mål på utsatt tid. Det måste helt enkelt gå, inget godis, inga popcorn om kvällarna och väldigt lite alkohol, det har ju ändå blivit en del under semstern. Bäst att börja tänka om! Nu kommer jag vara stenhård. En timmes promenad om dagen och följa vv:s kost program stenhårt.

Önska mig lycka till, det kommer antagligen att behövas.