... har sökt nedsättning hos csn och idag kom brevet. Beviljat! Känns underbart. Kassan är skral när man inte jobbade sex månader innan jag blev gravid så det känns verkligen underbart att slippa betala den uträknade 5% summan av inkomsten, svårt att göra när man ite har någon befintlig inkomst förrutom den berömda föräldrarpenningen. Lite känns det som en sten har lossnat från bröstet, en lite mindre räkning att betala i slutet av maj, man har ju ändå lite utgifter...

Kan inte begripa varför det är helt tyst i både telefonen och i inkorgen. Har sökt en mängd jobb den senaste tiden men har inte hört nåt, ett jobb tackade vänligt för mitt visade intresse men var inte intresserad. Känns helt ok, då vet jag ju. Ett annat jobb kallade mig till intervju, men har inte hört nåt mer om det. Nu sitter jag och funderar på varför inte ALLA hör av sig, vare sig de är intresserade eller inte. Ett mail kan man ju alltid skicka, som tack för visat intresse ialla fall. Funderar lite om mina ansökningar överhuvudtagret har kommit fram. Vill inte vara utan jobb till hösten så jag söker allt som kommer i min väg men det verkar som att jag kommer bli tvungen att söka kassatjänst på ICA, torts mina långa år på lärarhögskolan. Vill ha ett jobb, nu!