Sonen bestämde sig för att göra natten till ett levande helvette för oss. Han vaknade vid tre och tyckte att han hade sovit tillräckligt, nåt vi absolut inte kunde hålla med honom om. Lade honom i våran säng och hoppades att han skulle somna om, vilket han inte gjorde förrän klockan visade 4,30. Lagom kul. Dessutom verkade han oförskämt pigg när sambons väckarklocka ringde och han skulle bege sig till jobbet en och en halv timme senare. Jag däremot ville bara somna om och kanske till och med hoppa över hela denna dag. Tyvärr är det inte så i vekligheten. Det var bara att gå upp och börja dagen med gröt, disk och tvätt. Nu tänkte jag lägga mig på sängen och läsa en stund- man får passa på när barnet sover...

Ja röd dag har detta blivit och allt. Just nu sitter jag och zappar mellan kanalerna, vill ju dels se hur Sverige har firat (1:an) Fotbollen vill självklart sambon se (3:an) och jag måste ju åxå bara se Laila bakar (4+), programmet visar ju trots allt lite av min hemby, Mariefred. Hur har då jag firat denna dag?

Skulle vilja skriva med pompa och ståt, men det blev inte riktigt så.

Pernilla och jag tog en tur upp till Gränby i jakt på sommarklänning, utan resultat. P var även sugen på en cykel, undrar hur det gick där egentligen?

Ner på stan med Annica, sonen sov i vagnen- värmen tog nog kål på honom lite. Se bild...

Nere på stan ville vi självklart ha flaggor att vofta med men vi lyckades inte hitta någon som delade ut flaggor. Typiskt. Istället betalade jag en tia till Lions så fick en tant måla en svenskflagga på sonens arm. Den yngsta för dagen sa hon. Se bild...

Svärföräldrarna dök upp här under seneftermiddagen men de ville inte ha middag. Sambon och jag satte i oss färskpotatis, är inte det lite svenskt så säg...

Min nationaldag, eller svenska flaggans dag slutar stax. Måste lägga mig och läsa slutet på boken. Spänningen stiger....

På lördag åker Johanna till Spanien, det är inte att man blir lite avis. Igår kväll var hon här ialla fall och åt lite middag, drack lite vin och till efterrätt serverade min sambo lite glass. Vi satt på balkongen och mös en stund men det blev förkallt så vi flyttade in. Alla tre satt som utslagna hjältar i soffan och när Johanna hade åkt hem gick jag och lade mig med min sköna bok.

Snart är den dessvärre utläst, känns skönt att man läst ut den och får reda på hur det gått för Lisbeth Salander samtidigt som det känns lite vemodigt. Finns ju ingen fortsättning.

Tillsammans med Pumpens Öppna förskola hade vi beslutat att vi skulle göra en skön avslutning på terminen som varit. Utflykten belv en heldag med Lännakatten. Här är några sköna bilder.

... när man har tusen saker som ska göras. Till skillnad från andra "måsten" så var detta helt frivilligt. Lördagen spenderade jag tillsammans med svärföräldrarna i Enköping på finaldagen av Kulturer i Möte. För första gången på hur många år sedan som helst var det Karneval och det var verkligen jätteroligt. Bästa grupp utsågs dessutom mina kompisar- sjörövarna. Jättekul och själv blev man ju lite rörd och fällde en liten tår. Blev så stolt över Soffe när hon stod på båten och gapade som en tok. Visst är det ändå lite charmigt när folk kan göra bort sig helt med stil.

Sedan fortsatte vi till Skolparken där själva kulturveckan då avslutades, fast dagen hade ju redan börjat och solen hade precis börjat värma sådär ljuvligt. Svärmor och jag hittade en bra plats att breda ut filtarna på medan svärfar var och gjorde lite ärrenden. Mitt framför scenen hamnade vi och det var bra underhållning från hela världen (tror jag), bra musik, coola danser och massor av härligt folk som njöt av både mat, dryck och sol i parken. Jag träffade en del gammla godingar som man inte sett på länge samtidigt som det var bekanta ansikten som dök upp, vissa mer ofta än andra. Lördagen blev verkligen jättetrevligt och när den var som trevligast (så är det väl ändå alltid) skulle jag och sonen åka hemmåt. Nja, det blev inte så. Svärmor ville gärna att vi stannade, Soffe ville nog åxå det eftersom vi egentligen hade planerat lite party, men jag bagade ju ur i sista stund, hur som helst. Vi stannade och kvällen var både ris och ros.

Sol, dåligt med mat och en massa vin- slutade inte fullt så bra. Började känna mig lite halvt bakis redan klockan 22, och då hade vi ju inte ens gått ut än. Fest hemma hos Anders, självaste Sjörövar Fabbe som dessutom tog hem bästa priset, minns inte vad han var bäst på men hur som helst. Stadtsfesten skulle kosta 160 kroner, måste ju vara ett skämt, vilket det visade sig att det inte var... Lite sur över det hutlösa priset och att berusningen började avta. Väl inne på Joar skulle vi se Takida. Problemet var att vi inte var ensamma. Höll på att bli ihjäl klämd och nu var fyllan definetivt borta så jag gick hem. Vaknade och hade ingen röst. Nåja, det är sånt man får ta helt enkelt.

Åkte buss hem och svirade om för Karins födelsedagskalas. Mycket trevligt och mycket god tårta. Verkade som Karin hade en bra födelsedag, hon hade till och med blivit väckt på sängen och fått en 15 minuters kram av Simon. De små liven är ju så underbara att man kan dö.

Somande tidigt, orkade inte ens läsa bok. Hade dock en väldigt härlig helg, mycket sol, mycket vin och väldigt roliga människor.

Nedan går det att se Sjörövarfabbe, Anders i karnevaltåget och sjörövarsoffe, Sofie i samma tåg. det var dessutom denna grupp som vann hela kalaset. Blir så stolt över mina vänner.....

Solen har lyst med sin frånvaro mest hela dagen, inte förrän nu som den skiner och på ett vädigt irreterande vis. Mitt i synfältet för TV:n, fast egntligen spelar det ingen roll eftersom det ändå inte finns nåt att se.

På förmiddagen var jag och sonen ute i sandlådan med grannens lilla tjej Emelie. Sonen åt som vanligt mängder med sand och grinade när vi skulle gå in.

På eftermiddagen träffade jag min gammla partykompis Sofie. Hon har alltid så mycket skvaller att komma med, förstår inte att så mycket kan hända i hennes liv. Vi fikade och pratade och avslutade med att springa lite i affärer, då förstod jag plötsligt, min stil är helt ute. Sofie hittade en topp, som jag nog skulle beskriva mer som ett stycke tyg som kanske skulle kunna vara en kjol. Nä, det gäller att ringa stilakuten för detta funkar inte längre. Kul att träffas var det dock och lite som grädde på moset kommer vi ses även i morgon. Då har vi dessutom diksuterat att ev gå ut tillsammans. Känns lite som back in the day´s. Vi får helt enkelt se hur det slutar....

Sitter nu och väntar på att sambon ska komma hem från jobb, blir sen middag- nachos tallrik på egengjort vis. Gott!