Sitter och kollar på Dr. Phil på 4+ , finns inte så mycket annat att se på lördagamornar. Hur som helst, kan inte sluta förundras över vad det är för typ av folk som bor i USA egentligen. Alla vekar ha problem, super, knarkar och sabbar totalt för sina ungars framtid. Nyss var det en mamma som hade problem med sin tonårsdotter- dottern hade stulit 8000 dollar från mormor och börjat prostituerat sig ett fleratl gånger. Mamman grinar och beklagar sig, sen visar det sig att hon själv super, knarkar och k****ar runt med olika män. Inte undra på att ungen är helt galen, hon har ju bara tagit fter sin mor. Jag kommer aldrig sluta förvånas över hur folk är, men att se detta program ger en direkt känsla av obehag och framförallt för de som bor "over there"- i det förlovade landet, landet med frihet och vad det nu mer själva kallar sitt land.

... har sökt nedsättning hos csn och idag kom brevet. Beviljat! Känns underbart. Kassan är skral när man inte jobbade sex månader innan jag blev gravid så det känns verkligen underbart att slippa betala den uträknade 5% summan av inkomsten, svårt att göra när man ite har någon befintlig inkomst förrutom den berömda föräldrarpenningen. Lite känns det som en sten har lossnat från bröstet, en lite mindre räkning att betala i slutet av maj, man har ju ändå lite utgifter...

Kan inte begripa varför det är helt tyst i både telefonen och i inkorgen. Har sökt en mängd jobb den senaste tiden men har inte hört nåt, ett jobb tackade vänligt för mitt visade intresse men var inte intresserad. Känns helt ok, då vet jag ju. Ett annat jobb kallade mig till intervju, men har inte hört nåt mer om det. Nu sitter jag och funderar på varför inte ALLA hör av sig, vare sig de är intresserade eller inte. Ett mail kan man ju alltid skicka, som tack för visat intresse ialla fall. Funderar lite om mina ansökningar överhuvudtagret har kommit fram. Vill inte vara utan jobb till hösten så jag söker allt som kommer i min väg men det verkar som att jag kommer bli tvungen att söka kassatjänst på ICA, torts mina långa år på lärarhögskolan. Vill ha ett jobb, nu!

Började dagen med promenad ner på stan och tillbaka, det var hela familjen som gick ut och gick, jag , sonen och sambon som började sent idag. Vädret var helt ljuvligt varmt och soligt, nu när jag och lilleman varit till Gränby centrum för att handla lite förnödenheter på Kvantum var vädret som förbytt. Disigt och kvavt. Ska vädret skifta på detta sättet under hela maj? Hur skaman då veta vad man ska ha på sig när man beger sig utanför lägenhetsdörren.

Har sökt lite jobb idag åxå, verkar som att jag skickar ut hundra ansökningar men inga svar kommer tillbaka. Kollar vareviga dag på www.ams.se och det finns faktiskt jobb, frågan är bara hur många som söker eftersom jag inte får några jobb. Konkurensen verkar vara väldigt hård om de få jobb som ligger ute.

Nyklippt, äntligen blev vi av med allt hår pojken hade. Inte en dag för tidigt var det igår kväll när vi satte saxen i hans långa och lockiga hår. Visserligen var det väldigt fint men sonen blev allt för ofta tagen för en flicka. Kändes inte helt OK.

I går när vi åkte till Enköping för att hämta hem sonen möttes vi i hallen av världens största smail. Lilleman blev lika glad att se oss som vi blev att se honom. Det var helt otroligt att återse honom igen efter tre nätter ifrån varandra. Tyckte att han hade vucit och blivit sååååå stor, vet inte om tre nätter egentligen gjorde sån stor skillnad. Nu är han ialla fall hemma och sover för tillfllet i sin säng. Känns väldigt skönt!

Min sambo sover djup i sonens rum, mina föräldrar sover skönt i mitt sovrum och jag är vaken. Hatar att alltid vara den som vaknar först. Nu vill jag att alla vaknar så att vi kan äta frukost, prata lite och sedan åka och hämta sonen. Håller på att längta ihjäl mig efter honom nu. Tre nätter har han varit borta och det är länge, åhhhhhhhhh vad jag vill hämta honom nu. Nä, nu funderar jag på om jag ska fixa frukost och säga till alla att den är serverad... vill man vara så jäkla tantig? Klockan är ju inte så mycket, men det känns som att hela dagen bara går om de inte VAKNAR nu!

Nu hör jag lite ljud, de kanske är på väg att vakna, underbart!

...till nästa valborgsfirande. Idag känns det ganksa skönt att det är så länge kvar. Vi satt i parken och drack och åt vår matsäck och det var supermysigt, precis som det var supermysigt att göra samma sak förra året opch året innnan det. Att fira valborg i Uppsala skulle egentligen kräva någon form av strategi, man blir alltid för överförfriskad, för trött och vill bara hem och sova. Nä, det måste finnas ett bättre sätt, så att man kan hålla ut under hela dagen och vara lika på under kvällen.

Vi var på fest hos Nicke och Maria, lika trevligt som alltid men jag pallade inte att vara kvar. Fick ont i magen efter middagen (som var hur god som helst) och var väl inte heller helt nykter, kroppen hade redan då sagt ifrån. Hur som helst, mådde allmänt illa och ville bara hem. Synd för det var trevligt att träffa alla och umgås , men valborg i Uppsala är ett helvette. Till nästa år behöver jag en metod som gör att jag kan hålla mig party hela natten åxå.

Just idag känns det så jädrans ljuvligt att det är ett år kvar till nästa år, man är helt enkelt inte 20 längre...