Åhhhhhh vad jag längtar efter lite lugn och ro. På lördag ska sambon och sonen åka till farmor och farfar, och stannar över natten. Då får jag lugn och ro ett par timmar. Känns som att jag inte minns vad man gör då. Nu när lilleman är överallt hela tiden och vägrar sova behöver jag verkligen lite lugn och ro. Visst är det mysigt när han kryper och reser sig men måste man redan börja uppfostra? Blir trött på att säga ajaj hela dagarna, det känns som att han inte får göra nåt. Nä, jag trodde att det skulle dröja längre innan man blev en tjatig morsa. Vill inte vara en sån men är det ok att lilleman reser sig mot en spegel som står lutad mot väggen och som han dessutom fått över sig en gång? Känns inte heller ok att han drar i sladdar, stoppar fingrar i uttag, reser sig mot TV:n eller stoppar in fingrarna i video och dvd. Nä, tjatig morsa- det är precis vad jag har blivit, motvilligt.